Masha Gessen från Ryssland får Tucholsky-priset

Svenska PEN tilldelar 2013-års Tucholsky-pris till den ryska journalisten och författaren Masha Gessen ”som med personligt mod och litterär sprängkraft skildrat hoten mot utsatta minoriteter och kampen för demokrati i dagens Ryssland”. Prisutdelningen äger rum på Fängslade författares dag i Stockholm den 15 november.

Masha Gessen har under senare år framträtt som en av Rysslands mest betydande journalister. Hon föddes i Moskva 1967 och flyttade till New York med sin familj 1981, för att sedan återvända till Moskva 1991. Hon har publicerats i tidningar och tidskrifter som New Republic, New Statesman och Granta och är författare till böckerna Perfect Rigor och Blood Matters. 2012 gavs hennes bok om president Putin, Mannen utan ansikte, ut på svenska. Masha Gessen har på senare tid tydligt kritiserat de inskränkningar i yttrandefriheten som följt i spåren på den så kallade ”gay-lagen” som förbjuder “propaganda för icke-ortodoxa familjebildningar” och lovat att fortsätta det arbete som den mördade Anna Politkovskaja hindrades utföra.

Prisutdelningen kommer att äga rum vid Fängslade författares dag, vilken går av stapeln på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm fredagen den 15 november kl. 19.00, där Masha Gessen är en av de medverkande.

Sedan 1985 delar Svenska PEN ut Tucholsky-priset till en författare som gjort särskilda insatser för yttrandefriheten. Priset instiftades till den tyske journalisten och författaren Kurt Tucholskys minne. Det har under årens lopp tilldelats bland andra Salman Rushdie, Bei Dao, Nuruddin Farrah och Samar Yazbek.

För mer information kontakta:
Ola Larsmo, 0708-26 85 57, ola.larsmo@svenskapen.se

För bokning av intervju med Masha Gessen kontakta:
Martin Kaunitz, 0704-32 86 40,  martin.kaunitz@svenskapen.se

Samar Yazbek från Syrien får Tucholsky-priset

Svenska PEN tilldelar 2012-års Tucholsky-pris till den syriska journalisten och författaren Samar Yazbek med motiveringen ”för hennes rapporter från det syriska upproret – texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten”. Prisutdelningen sker på Fängslade författares dag i Stockholm den 15 november.

Samar Yazbek har i sin blogg och i andra medier modigt, journalistiskt korrekt och med klar personlig stil dag för dag dokumenterat vad som sker på gatan i upprorets Damaskus. Hennes texter har förenat det bästa i saklig journalistik och dokumentär prosa. Utan överdrifter och med stort personligt mod har hon gett oss en möjlighet att följa vad som sker i en av världens mest bevakade konflikthärdar, där det ändå varit märkvärdigt svårt att förstå hur upproret och inbördeskriget påverkat den vanliga människans liv och hur förtryckets mekanismer ser ut på nära håll. Utan författare som Samar Yazbek skulle vi inte kunna ha någon förstahandskunskap om utvecklingen, och hon hör till dem som sätter sanningen framför sin personliga säkerhet.

Samar Yazbek har varit en framträdande röst i kampen för mänskliga rättigheter i Syrien, både före och under upproren. I sin första roman, Tiflat as-Sama (Heavenly Girl) ifrågasatte hon en mängd tabun i det syriska samhället. Hennes andra roman, Salsal (Clay) tar upp relationen mellan samhälle och politik och militärens alltför stora inflytande. Henne frispråkiga skildringar av Assad-regimens grymheter kom snabbt att uppmärksammas och spridas på sociala forum som Facebook och Twitter, vilket ledde till att hon greps av säkerhetsstyrkor. Hon anklagades för att ha agerat mot landets säkerhet samt spridit illvillig propaganda mot regimen. Hösten 2011 tvingades hon lämna landet tillsammans med sin dotter. I dag lever hon i exil i Paris.

Prisutdelningen kommer att äga rum vid Fängslade författares dag, vilken går av stapeln på Kulturhuset i Stockholm torsdagen den 15 november kl. 18.00. Samar Yazbek kommer att finnas på plats för att ta emot priset.

Sedan 1985 delar Svenska PEN ut Tucholsky-priset till en författare som gjort särskilda insatser för yttrandefriheten. Det har under årens lopp tilldelats bland andra Salman Rushdie, Bei Dao och Nuruddin Farrah.

För mer information kontakta:
Ola Larsmo, 0708-26 85 57, ola.larsmo@svenskapen.se

För bokning av intervju med Samar Yazbek 14–15 november kontakta
Elnaz Baghlanian, 0702-72 57 33, elnaz.baghlanian@svenskapen.se

(Foto: Manad Azzam)

Bernspriset 2011 går till Per Wirtén

”2011 års Bernspris tilldelas Per Wirtén som med respektlös upptäckarlusta vänt upp och ned på karta och begrepp; förvandlat förortens utskällda väntrum till världens centrum.”

Per Wirtén (f. 1958) får priset i synnerhet för boken Där jag kommer från – kriget mot förorten, där han låter den välbekante flanören bana sin väg i hittills oskriven terräng på sin vandring från IKEA till Gullmarsplan. Ett infallsrikt och tankeväckande resereportage genom nutidshistorien.

Per Wirtén kommenterar priset så här:
”- Det är fantastiskt roligt att få pris för att ha skrivit en Stockholmsskildring. Jag tror nämligen vi förlorat förmågan att se hela staden. Säger man stad, tänker alla bara på kvarteren innanför tullarna. Trots att Storstockholm är så oändligt mycket större. Det stadslandskap jag vandrar genom i min bok verkar inte räknas som stad, bara som ’förort’ och ingentingland. Jag hoppas min bok kan ändra på det.”

Priset instiftades 1963 av poeten och akademiledamoten Johannes Edfeldt och dennes bror Arne, som då var innehavare av Berns restauranger. Det skall tillfalla en ”Stockholmsskildrare” som med konstnärliga medel visat nya sidor av stadens liv.

Bland de senaste årens mottagare av priset märks bland andra Martin Kellerman (2009) och Lena Kallenberg (2010).

Tomas Tranströmer tilldelas Nobelpriset i litteratur

Svenska PEN gratulerar varmt årets Nobelpristagare och PEN-medlemmen, Tomas Tranströmer. Vi är glada över att priset går till till en av vår tids viktigaste poeter med motiveringen: "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

Bernspriset 2010

Svenska PEN har beslutat att inte arrangera någon prisceremoni på Berns salonger i samband med årets Bernspris på grund av att ett bemanningsföretag, som Berns salonger har anlitat, kan ha utnyttjat papperslösa arbetare på ett icke acceptabelt sätt. Svenska PEN vill samtidigt understryka att priset inte har något med Berns salonger att göra, bortsett från namnet. Priset tilldelas en förtjänstfull Stockholmsskildrare och instiftades 1963 av författaren och kritikern Johannes Edfeldt. Pengarna ligger i en separat stiftelse som kontrolleras av Svenska PEN.

2008 års Tucholskypristagare: Lydia Cacho

2008 tilldelades den mexikanska författaren och journalisten Lydia CachoSvenska PENs Tucholskystipendium.

Lydia Cacho har skrivit ett antal böcker där hon bland annat avslöjat högt uppsatta politikers och inflytelserika affärsmäns korruption. Hon har avslöjat pedofili, trafficking, barnprostitution. Hon är mordhotad och lever under bevakning.

Tucholskystipendiet delas årligen ut av Svenska PEN till en förföljd, landsflyktig, hotad författare eller publicist. Det är uppkallat efter författaren Kurt Tucholsky som i början av 1930-talet kom till Sverige på flykt undan nazisterna i Hitlers Tyskland. I väntan på uppehållstillstånd begick Kurt Tucholsky självmord 1935. Han ligger begravd i Mariefred.

Det gemensamma för mottagare av stipendiet är att de varit förföljda, förtryckta fängslade eller hotade till livet för att makthavarna ville tysta deras författarröster.

Lydia Cacho har på grund av sina avslöjande reportage i press och i böcker varit fängslad och torterad. Hon vet att hon närsomhelst kan bli mördad i ett land där man under 2008 dödade 7 författare och journalister. Den senaste att mördas innan Cacho mottog sitt pris var Miguel Angel Villagómes Valle, redaktör och journalist, som sköts natten till den 9 oktober 2008. Han blev 29 år.

Tack vare stöd från Svenska Unescorådet kunde Lydia Cacho komma till Stockholm för att motta sitt stipendium. Hon medverkade vid manifestationen i samband med Fängslade Författares dag, den 15 november i Stockholm, på "Forum ­ nutidsplats för kultur, där prisutdelningen också ägde rum.

Priset delades ut av Sveriges Demokratiambassadör Maria Leissner.

Niklas Rådström tilldelas Bernspriset 2008

Bernspriset på 20 000 kronor till en framstående Stockholmsskildrare har i år tilldelats Niklas Rådström. Priset delades ut den 17 mars vid en ceremoni i Spegelmatsalen på Berns i närvaro av ett femtiotal PEN-medlemmar. Kerstin M. Lundberg höll tal till pristagaren. Han svarade med ett spontant tal och läste sedan en egen text »Hur lång är sträckan mellan Norrmalmstorg och Tegelbacken?« 

Tal till Niklas Rådström vid Bernsprisutdelningen 17 mars 2008 

Några undrar kanske varför det är PEN-klubben som utser pristagaren och delar ut priset. Det är en lycklig förening av två bröder: 1963 var Johannes Edfelt ordförande i PEN-klubben och hans bror Arne Edfelt var direktör på Berns. Det är deras gemensamma förtjänst att vi har det här priset. 

Och i år går det till en verkligt framstående stockholmsskildrare, nämligen Niklas Rådström. Så här lyder juryns motivering: »Till Niklas Rådström, som med en pojkes blick poetiskt och detaljsäkert fångat såväl Bellmans trånga gränder och det tidiga 1900-talets Stockholm som den egna barndomens kvarter kring Narvavägen och Vita Bergen. Hans djupa förtrogenhet med staden och dess historia fogar honom till raden av betydande Stockholmsskildrare.« 

När man tittar på listan över tidigare pristagare så är det helt rätt att Niklas Rådström finns med här. Först i raden står Per Anders Fogelström. Han skrev också om ett svunnet Stockholm och han bodde däruppe i samma kvarter på Söder. Två år senare gick priset till Stig Claesson – Slas – en författare som Niklas Rådström har personliga band till. År 1976 fick Gustaf Rune Eriks priset, också han en finstämt vemodig stockholmsskildrare, tre år senare fick Per Wästberg priset. Och så har vi Heidi von Born, som även hon kan befolka sina stockholmsromaner med udda och ofta lite kantstötta personligheter. 

När jag fick det fina uppdraget att dela ut priset funderade jag lite över hur Niklas Rådströms Stockholm ser ut i hans verk. Om man tittar först på de självbiografiska böckerna så är Stockholm i »Månen vet inte« för pojken Kristian, författarens alter ego, egentligen bara farmors våning på Odengatan, den är hela världen. Där finns berättelserna, fantasierna och drömmarna. Och Stockholm är bara några punkter utanför farmors fönster: snöflingorna över Observatorielunden, biografen runt hörnan på Sveavägen och Wallins speceriaffär lite högre upp på Odengatan, men det är också en natt med månförmörkelsen över Odenplan. 

Och det finns gärna ett sånt där lite »magiskt« inslag i Niklas Rådströms stockholmsskildringar. I boken »Spårvagn på Vintergatan« bor pojken Johan vid Narvavägen och en kväll står han med sina föräldrar och tittar ut genom fönstret. Föräldrarna talar om Vintergatan, som de ser högt däruppe, men Johan tittar nedåt och tror att de talar om den snöiga Narvavägen – och då blir förstås 2:ans spårvagn, som kommer rasslande och blinkande i mörkret uppifrån Karlaplan, Karlavagnen. 

På min väg hem från Radiohuset på kvällarna rundar jag Karlaplan alldeles vid Narvavägen och då brukar jag titta upp mot fasaderna på högra sidan av Narvavägen och fantisera om att jag ser Johan i nåt av fönstren. Men när jag läste om boken, insåg jag att jag tittat på fel sida av Narvavägen. Johan – och författaren Niklas Rådström – bodde på den vänstra sidan från Karlaplan sett. 

Och i den senaste boken, »En handfull regn«, läser jag att det kvarteret är ett av Stockholms största: Narvavägen-Banérgatan-Karlavägen. Och innanför husfasaderna finns det mängder av gårdar och trapphus och portvalv och till och med ett järnstaket med några stänger borttagna så att man kan åla sig igenom – om man är liten förstås! Det blev under några år Niklas Rådströms rike att erövra. Det var hans Stockholm då, tillsammans med de gamla Klarakvarteren med tidningsredaktionerna, dit han fick följa med sin mamma och pappa ibland. 

I »En handfull regn« beskrivs författarens uppväxt på Söder i Sofia församling, dit han flyttade med sin mamma när han var åtta år. Här vidgas verkligen reviret. Jag som jämt fick hålla mej inomhus i vår våning på Kungsholmen blir grön av avund när jag läser om hur Niklas Rådström och hans pojkkompisar kunde äga en bit av stan. Hur de gjorde hela Vitabergsparken till sitt lekområde: där var de spioner och detektiver runt Ceders café och spionerade på fyllegubbar och kärlekspar, där byggde de fördämningar om vårarna för smältvattnet och på Åsögatan spelade de rännstensboll. Jag undrar om stockholmsbarn nuförtiden har samma fantastiska frihet som den som beskrivs i boken? Hela tiden erövrade barnen mer och mer av omgivningarna. 

Och min favoritskildring är när de en natt bestämmer sig för att gå ner på Hötorget för att se staden vakna, se hur det ljusnar och hur försäljarna reser sina stånd. De blev förstås haffade av polisen, och grälade på när de kom hem – men det måste ändå ha varit värt det Äventyret. 

Tittar man sen på en av de historiska romanerna, »Vänd ditt timglas«, som utspelar sej på Bellmans och Gustav III:s tid, så är det också en pojke som rör sej så där fritt och hemtamt i sin del av Stockholm, nämligen Gamla stan. Men här kan författaren inte bygga på egna minnen, utan här måste han ha läst in sej på miljön, fast på ett sånt sätt att man verkligen befinner sej där tillsammans med huvudpersonen Johan. Han som rör sej bland bodarna och kaffeskänkerierna i gränderna och marknadsstånden på Kornhamnstorg. Han som hör smattret av seglen nerifrån Skeppsbron och känner fuktlukten i husen. Han som upplever skränande roddarmadamer, vindragare och latrinkärror. Här fladdrar också slängkappor i gränden och en vit mask lyser till. Vi befinner ju oss i tiden för mordet på Gustav III. 

Så här känns det som om Niklas Rådström hållit på hela tiden för att utvidga sitt Stockholm både geografiskt och i tiden. Om man sen 

lyssnar på den Stockholmskantat som Niklas skrev orden till, och Johan Hammerth musiken, när Stockholm var kulturhuvudstad 1998, så ser man hur han där har famnat hela Stockholm och låter dåtid och nutid smälta samman i ett enda stort presens. 

Så jag skulle vilja säja så här: »Årets Bernspris går till pojken som erövrade hela Stockholm – Niklas Rådström«.

Kerstin M. Lundberg

Niklas Rådström, Kersin M. Lundberg och Björn Linnell

Foto © Shirvan Nuray Sarikaya