Tal till stöd för Fateme Ekhtesari och Mehdi Moosavi

I 39 dagar hölls poeterna Fateme Ekhtesari och Mehdi Moosavi fängslade i Evin-fängelset i Teheran, innan de släpptes mot borgen den 14 januari. De anklagas bland annat för samarbete med oppositionen utomlands. Den 13 januari arrangerades en manifestation till stöd för poeterna utanför iranska ambassaden på Lidingö. Här publicerar vi poeten Roya Zarrins tal. 

Vi har kommit hit med våra ord.
Vi har kommit hit för att tala med er om människans första rättighet, friheten.
Vi har kommit hit med våra ord, för vår generation har alltid talat till er med våra ord och vår musik.
För att vår generation har valt kärlek och visdom.
För att ni alltid hävdar att ni agerar i enlighet med profetens principer.
För att Rouhanis regering talar om reformer, om att spränga bojor, om att ge folket säkerheten och friheten åter.

Våra fängslade vänner har blått bläck på sina pekande fingrar, ett bläck som luktar tillit.
Så om det finns ett uns av visdom och kärlek till människan i er, tala med oss.
Berätta varför, och för vilket brott.
Berätta med vilka profetens vågskålar ni svarar.
Ni bemöter poesi och musik med fängelse och murar.
Berätta varför ord som rättvisa och reformer har motsatt mening i era ordlistor.
Berätta.

Nu har vi kommit hit med våra ord för att påminna er om att respektera människor och deras medfödda rättigheter.
För att påminna er om att folket inte bekämpar den regim som respekterar de mänskliga rättigheterna.
Under de senaste månaderna har avrättningar och arresteringar fyllt regimens CV, och lags till allt det som redan plågar människors hjärtan.

Vi har kommit hit med våra ord för att ni ska berätta för oss varför, och för vilket brott, ni har arresterat våra vänner.
Fateme Ekhtesari och Mehdi Moosavi är poeter, inte politiker.
Nu är vi många som är oroade över denna galenskap.
Nu är vi många som vänder blickarna mot Iran.
Ingen tjänar på att ni smutsar ner Irans kulturella ansikte.
Vi hoppas att ni som är ansvariga hör våra röster, rösterna av många Fateme och Mehdi som önskar ett Iran med huvudet högt.
Ett Iran som skulle kunna vara poesins huvudstad i världen.

 

Översättning från persiska av Linn Hansén och Aslan Manouchehrpour